Nyheter

StillAlive - Människan som platsen # 4, Borås och Skövde i augusti 2010

- Utplacerarnas tankar och bilder

Har du träffat mig någonstans?

Jo, jag menar har du träffat mig som ligger här på bilden? Vem är då jag? Själv skulle jag vilja beskriva mig som en gipsfigur i mina bästa år. Min hudfärg är gul men jag kan även lysa i mörkret om jag är på det humöret. Jag hamnade på tåget mellan Skövde och Stockholm men jag är inte riktigt säker på var jag slutligen hamnade någonstans. Jag var nämligen fripassagerare och hade inte någon biljett, därför undrar jag om du har träffat mig någonstans?

En regnig dag i Augusti hade konstnärinnan Anna placerat ut oss alla figurer på golvet i Skövdes konstmuseum och där fanns även ett gäng människor som hon kallade för volontärer. Mina människor – de som var mina volontärer var tre glada tjejer och tjejerna och jag gav oss själva namnet figurantgrupp tre. Om jag får säga det själv, så tycker jag att vi hade det riktigt trevligt. Vårt gemensamma uppdrag denna lördagskväll var att människorna skulle ta med oss figurer ut på en slags resa, när de hade lindat in oss i handdukar.

Under den första delen av resan vet jag inte vart de förde mig eftersom jag var instängd i en väska. Dessutom var det helt tyst när mina människor bar mig ut ur huset och det var först en stund senare de började prata. Jag måste faktiskt erkänna att jag tjuvlyssnade på mina människor eftersom de var oförståndiga nog att prata över huvudet på mig medan de bar mig i väskan. Det visade sig att när mina människor såg mig och mina figurkamrater, samt följde konstnärinnans instruktioner, associerade de till människor som inte är välkomna.

Mina människor tänkte på hemlösa, kanske A-lagare eller narkomaner som ligger i en port någonstans. Jag hörde även att den ena av mina människor dagen innan under övningen hade undrat hur intressant projektet egentligen skulle bli. Hon var lite trött och hängig och såg en hög med gula figurer på golvet, mitt på ljusan dag, sa hon. Det var först när vi gick in i det mörka utrymmet som jag hade en chans att visa upp min specialförmåga - att lysa i mörkret. Då vaknade även den trötta människan till och insåg att det här nog kunde bli mer intressant än vad hon först hade tänkt sig.

Mina människor hade lite olika förslag på lämpliga platser för att placera ut mig. En tanke var att lägga mig utanför McDonalds och en annan tanke var att lägga mig på fontänen mitt på torget vid kyrkan. Frågan var bara om det skulle gå att ta sig fram till fontänen med tanke på alla festivaltält som hörde till matfestivalen. Den ena människan hade även föreslagit Centralstationen eftersom associationerna var att människor som inte är välkomna ofta kan finnas på en tågstation, att de på sätt och vis färdas i mellanrummet.

En annan fundering som människorna bar på vara att placera mig vid kyrkporten. Det märktes dock att det fanns en stark dragning till centralstationen även om när, var och hur inte var färdigbestämt. Mina människor började i alla fall undersöka centralstationen och jag fick bara hänga med. Jag märkte att mina människor började dra öronen åt sig lite när de klev innanför dörrarna eftersom det stod tre vakter där inne. Människorna upplevde att det plötsligt kändes lite förbjudet att plocka upp mig ur en väska framför ögonen på väktarna. Därför fortsatte de ut mot spåret och diskuterade olika möjligheter hur de skulle placera mig. Skulle de lägga mig därute på en soffa eller skulle de kanske skicka mig på tåget?

Jag var verkligen nyfiken vid det här laget och undrade om de skulle bestämma sig någon gång. Jag hade också sett att det var nio minuter kvar tills tåget skulle avgå mot Stockholm och började ana att det kanske skulle uppstå några tankar i den riktningen och mycket riktigt: rätt som det var frågade en av mina människor om de inte skulle sätta mig i ett säte som en passagerare? De andra två människorna var med på noterna och innan jag hann blinka hade tåget kommit och mina tre människor hoppade skrattande upp på tåget och plockade upp mig ur väskan och lade mig på sätet innan de försvann och hoppade av tåget. De hann ta en bild av mig, men jag tror faktiskt att de glömde att säga hejdå till mig...(Hmmm, ständigt alla dessa människor på språng).

Ja, detta är alltså historien om hur jag blev fripassagerare på tåget! Jag började i centrum och åkte sedan ut i periferin och var hela tiden i olika gränsområden som konstnärinnan hade pratat om. Jag märkte att mina människor kände sig nöjda med sin placering och att de var både glada och lättade men också ivriga över att ha gjort något busigt/ nästan förbjudet, eller vad var det egentligen? Därmed skiljdes våra vägar och min framtidsresa började mot nya äventyr. Det jag nu är nyfiken på är om det är någon annan människa som kan bli min vän och fadder som kanske har hittat mig eller vet vad som hände mig. Själv måste jag ju ha hjälp av någon sorts människa för att kunna återge min berättelse.

Vi ses förhoppningsvis!

Från utplacerare i Skövde

På min bild är figuren stor, liksom pistolen reser sig hotfullt trots att den är knut på.

Hej !

Såhär tänkte jag...

När jag går från mitt jobb in till Borås busstorg, finns en fantastisk gammal ek. En sån som finns i äventyrsfilmerna.

Under den, en gräsmatta och några bänkar skyddade av en lite cirkel av buskar. Där brukade a-laget sitta...

så jag genade aldrig genom den parken när de var där. Vågade inte komma för nära inpå. Deras mellanrum..

Men kände ändå en glädje över att de hade en vacker central plats där de fick hänga...med utsikt över Viskan...

Deras liv, så annorlunda än mitt, och kanske var det bara en ren tillfällighet att just dessa a-lagare blev a-lagare...och inte jag...

Så en dag kom massor av parkarbetare, och började sätta upp en mur mot ån så att den inte längre syntes.

A-lagarna försvann...

nya blommor mellan bänkarna planterades och de nya bänkarna var vacker designade. Ett kraftigt podie sattes upp.

Platsen liksom skulpturen fick en maffig invigning med konstnär och allt och platsen kallades nu Anna Lindhs plats .

Hon mördades, trots ett vanligt snällt liv med barn och man...mitt i sin flygande karriär av någon hon inte kände...

någon som kanske av en tillfällighet också hamnat på fel plats....i fel mellanrum...

En stor skulptur sattes på podiet, världsberyktad, imponerande pistol med knut av Carl Fredrik Reutersvärd.

Jag gillar skulpturer och att ha många i Borås är en underbar idé som jag ofta njuter av.

Men var blev mina a-lagare av ? Vart har de flytt. Nu finns andra blommor mellan bänkarna,

utsikten över viskan skyms av Pistolen, som så klart har gett Borås ännu en fjäder i hatten på den globala skulpturkartan.

Men vem tog hand om mina a-lagare ?

Min figur, som jag smög iväg med från Röda Kvarn i fredags kväll, la jag i det hårda gruset,

under öppen himmel, bakom Pistolen.

I spöregnet. Lika naken och utlämnad som Anna Lindhs mördare...För vem ser honom nu ?

Jag hoppas att någon ser figuren, vars tår sticker fram bakom det hårda podiet

och vågar ta hand om den. Min förhoppning är att vi människor ska oförtröttligt ta hand om och se varandra

:) Pia, Borås

Ps. I Borås tidning måndag 23:e Augusti står det att det finns 128 hemlösa människor i Borås. Ds.

Lycka till i nästa stad !

Äntligen kan jag meddela att objektet, eller rättare sagt den vilande mannen är utplacerad!

Jag har varit noggrann med att vilja placera ut honom på ett ställe, jag kände stämde med de flesta av ledorden: "mellanrum, "övergång", "gränsområde", "centrum - periferi".

Den första omedelbara tanken jag fick, vad gäller platsen att placera mannen på, var en kyrkogård i närheten av centrum, apropå "centrum - periferi", eftersom jag då upplevde att mannen låg i fosterställning och tankar om liv och död kom för mig. Genom detta förstod jag, att sådana tankar bär jag konstant med mig, då jag tyvärr nästan dagligen konfronteras med situationer där de blir aktuella.

När jag kom till Röda Kvarn, där vi volontärer skulle genomföra performanceakten, blev var intervjuad av en kvinna som filmade projektet. Redogjorde då för hur jag hade tänkt och nämnde också, att jag samma kväll skulle placera ut mannen, eftersom jag inte ville ta hem honom, p g a av att jag bl a tränar på att släppa taget, när det gäller relationer.

Efter performanceakten, var jag således på väg till kyrkogården, men eftersom det redan var mörkt och tanken på att ta en promenad dit inte lockade, beslöt jag mig ändå för att ta den vilande mannen hem till mig.

Där har han alltså blivit liggande, nerpackad i sin filt i väskan, i tryggt förvar, ända tills igår, då han äntligen blev utsläppt i friheten! Ville inte ta upp mannen, eftersom jag då kanske skulle bli fäst vid honom, vilket förmodligen skulle innebära svårigheter att lämna honom ifrån mig.

Har under tiden, vandrat omkring en hel del i Borås centrum med närområde, varit på kyrkogård och intilliggande platser.

Tankar på gravplats, har på sistone varit mycket i mitt medvetande, eftersom nära anhöriga, är begravda på annan ort och jag inte varit där på ett bra tag.

Uttrycket "StillAlive", medförde att att jag också ville hitta en plats, som även handlar om livet.

Till slut hittade jag den! Det var i fredags, den 3 september 2010.

Området heter Almenäs, en offentlig badplats, belägen mitt i den vackra naturen, ett par kilometer från Borås centrum, apropå "centrum - periferi". Där finns en bro, en vit träspång och en sjö vid namn Öresjö, som omgärdar den. Många brukar ta en kort promenad över spången till "ön".

Precis intill spången, hittade jag en perfekt plats mitt i det gröna, en ganska stor rektangulär sten att lägga mannen på, intill brofästet, vid det vilsamma vattnet. Mina tidigare tankar hade rört sig om en tunnel, eller liknande, men när jag tänkte på vatten, som ju är en symbol för livet, kom jag direkt på, den lilla vita träbron på Almenäs, den jag själv har promenerat över flera gånger.

"Övergång" mellan liv och död passar ju in här, där mannen ligger och vilar intill brofästet samt att han ligger i "gränsområde" i ett "mellanrum" mellan "centrum- periferi". Han ligger ganska högt upp på stenen, i centrum, man kan se honom, fastän han ligger i periferin.

När jag kom till Almenäs, tog jag först ett antal fotografier på platsen, innan utplaceringsceremonin skulle ske.

Därefter tog jag upp den vilande mannen ur väskan, lade ut honom spontant, vilket efteråt visade sig vara inåtvänt , d v s mot land. När jag lyfte upp honom, för att ta kort på vilket nummer han hade under sig, kom jag på, att han skulle ligga utåt vänd mot vattnet.

Vad gäller numret, så har han nummer fyra och detta nummer var också mitt turnummer under vår performanceakt. Måhända slump, eller?

Med turnummer menas att vi volontärer gick i en viss ordning, d v s i turordning, när vi skulle välja var sitt objekt. Vi skulle välja den vi kände för och den jag valde låg i utkanten av rummet. Tankar på utanförskap är också ofta förekommande i mitt liv, så det var sannolikt ett medvetet val.

Nu åter till platsen för placeringen. Tog också ett antal fotografier på den vilande mannen från olika vinklar, såg till att det inte var folk i närheten under tiden.

Ett par gick över bron och på tillbakavägen uppmärksammade kvinnan direkt den vilande mannen.

Eftersom deras promenad bara tog ca 15 minuter, befann jag mig i närheten och tog då tillfället i akt att berätta om projektet och visade internetadressen de kan söka upp, för att lämna ett bidrag.

Frågade om lov att ta kort på dem och de sa ja till detta. De namnuppgifter de ville lämna var Olle och Sonja. Jag uppfattade det, som att de skulle placera mannen någonstans i sin trädgård.

Lite snopet för min del blev det förstås, att den vilande mannen så snabbt blev upplockad, eftersom det tog så lång tid, att hitta en perfekt plats för honom att vila på. Området är ju som sagt promenadvänligt, söndag eftermiddag är ju också en typisk promenaddag och tid samt det vackra vädret hade ju även det en bidragande orsak till det snabba omhändertagandet!

Men det var ju projektets mening att den vilande mannen skulle hittas, så jag hoppas att han får ha det bra hos sin nya värdfamilj!

Tack för att jag fick förmånen att få deltaga i detta projekt!

Vänliga hälsningar till er som läser detta och varsamma till den vilande mannen.

Birgitta, Borås

Här kommer vår redogörelse för hur vi upplevde utplaceringen av objekt i Skövde.

Vi hade aldrig förut varit i Skövde, så vi gick runt under matfestivalsdagen och spanade över stans möjligheter.

Vi funderade på om vi skulle lägga objektet synligt för alla eller gömt, i mitten av stan, i utkanterna eller i närheten av affärer.

Vi kom fram till att vi ville belysa en ensam plats i staden, där inte så mycket folk passerade och där det inte fanns så mycket andra distraktioner, så vi valde att placera objektet utanför ett parkeringshus, invid en tegelvägg nära en trappuppgång.

Det fanns aspekter i vår diskussion om hur komma fram till en bra plats som t.ex

-belysa utanförskap/ var skulle en hemlös ligga?

-lysa upp en "tråkig"/"ensam" miljö med en självlysande gubbe

-tänka på hur folk skulle reagera på objektet när ingen annan ser på.

Filippa och Nikki

Den lilla människan!

Efter att vi hade virat in den lilla människan i en liten filt, gick vi ut från Röda kvarn…..tysta ner mot Torgets uteservering, där resonerade vi om vi skulle gå direkt till vårt tänkta ställe där vi skulle lägga den lilla Människan eller om vi skulle sätta oss och ta ett glas vin först, vi gjorde det sistnämnda….

det var skönt och avslappnat och vi började prata om att tänk om det är någon annan som tänkte på samma ställe som vi att lägga den lilla människan på, vi borde ha ett alternativ….men vi kom aldrig fram till något, vi trodde nog starkt på att det är nog ingen som går dit, samt att vi började fundera om det kanske inte var tillräckligt mörkt, kanske för mycket ljus.

Medan vi tänkte och funderade på det här så låg den lilla människan tryggt och gott i vår ryggsäck inlindad i vår filt.

Efter en halvtimma reste vi oss och gick mot vårt tilltänkta mål med vår lilla människa, nu hade den blivit vår…..

Vi hade ju tagit hand om den och skulle lägga den på vår tilltänkta plats. Det var tryggt och gott att det var vi två som tillsammans skulle lägga den lilla människan…… platsen blev alldeles i närheten av en minneslund vid Carolikyrkan, där var det ganska så mörkt, en och annan lampa lyste, men det var tyst och stilla.

Den bänk där vi hade våra minnen stod inte kvar. Vi plockade försiktigt upp den lilla människan och la den på ett brunnslock som fanns i närheten, vid en rododendronbuske….den syntes tydligt från alla de små grusgångar som går genom den lilla parken intill minneslunden.

Denna plats är förknippad med starka minnen för oss båda, där har vi upplevt något mycket dramatiskt

för ett antal år sedan…något som vi alltid kommer att bära med oss…det är både lycka, smärta, sorg och dramatik …… Vi tog bilder på den lilla människan och vi lämnade den och efter en stund gick vi tillbaka för att se om den fanns kvar och det gjorde den. Vi funderade också på hur länge den fick ligga så, utan att någon tog hand om den……av vem eller när skulle den upptäckas…….är det någon som tar den och vad gör man då med den……en känsla av oro kom inom mig (Monika).

Jag ville inte att den skulle ligga kvar så över natten…..jo nu ska det vara så…….tankarna sa mig att jag måste gå dit i morgon och se efter om den finns kvar…..till det här platsen så är det många äldre som söker sig, hundägare, och en hel del ungdomar samt att det fungerar som samlingsplats för människor som står utanför samhället

Hur ska jag tänka…..tänk om någon gör den illa…en stark beskyddarkänsla väcktes inom mig……

Jag hoppas så att den finns kvar när vi går dit i morgon……

Jag skulle också kunna tänka mig att den skulle ligga kvar där för alltid. Det vill säga att ingen fick ta den

lilla människan därifrån, för den symboliserar så mycket för oss just på denna plats.

Monika och Arne, Borås

It was an wonderful experience. Thanks!

I put the 'sleeping man' statue near one of the corner of stora torget in centrum.

Reason for chosing the place:

The places which come in my mind for placing the statue are centrum bus station, Högskolan near the another sleeping man statue, knalleland near the shoping complex of Stadium, H&M, cubus., stora torget, sjukhuset and train station.

Since people may be busy in bus station and train station, so I eliminated those places. Knalleland is littlebit far for me, so I didn't go there. the högskolan sleeping man is not in the ground and I thought the chance of breakage is more in height; so i dropped that ideal also.

I fixed myself on previous day after meeting you to place the statue near sjukhuset bus stop, I thought that would be a great idea.

Yesterday when I passed near the Intersport shop, one of the corner of storatorget, a guy was playing trumphet and begging with his son. Then I thought to keep the statue besides the bench in which he was sitting. In the night, I went to that place with the statue and analysed the place.

If I place the statue near the bench, then people can able to see only from 2 directions, one is from front side and another is sideways from Intersport direction. Back is covered by small wall and another side is covered by the sitting bench. Then I thought to keep slightly opposite to that place, so that many people can see. In the opposite about 6 feet, but still corner place of the square, there was a lamp post.

I thought to keep there but near that place there was a dust bin. I felt not good and searched another place. Then I found the parallel lamp post in the another corner of the square in Ginatricot side. I thought it was an best idea and placed the statue there. After placing I had a little confusion that in which direction I should place it. After some small thinking, I concluded that my placement was O.K.

Best regards,

Rajesh, Borås

Först av allt vill jag och även min partner in crime tacka för att vi fick vara med i ditt konstprojekt.

Det var verkligen jätte roligt!

Jag och Anette min kompanjon funderade mycket och länge vart vi skulle placera den lilla gubben.

Vår första och starkaste idé var att att lägga honom mellan något spår vid centralstation då vi kände att

flera av ledorden du gett oss kändes väldigt relevanta. Men där stötte vi på praktisk patrull!

Vi kände väl att vårt konstengagemang inte skulle få oss haffade då vi inte hittade någon bra "laglig" väg ut mellan spåren...

Istället placerade vi honom relativt synlig under en järnvägsbro ungefär där Magasingatan/Stationsgatan möts i Borås.

Vi var båda helt överens om denna plats och vårt val ledde oss från tankar om att väcka nyfikenhet, reaktion och kanske delvis provokation då vår lille man hade påmint mycket om en uteliggare/en människa som hamnat "utanför" systemet där han låg under bron.

En plats även känt för att dra till sig narkomaner samt 12åriga tjuvrökare. För oss gestaltade den lilla figuren något utsatt, ensamt och delvis övergivet. Tyvärr pajade min kamera och där sprack idéen om att föreviga vår "installation" samt att vi hade kommit 5 meter ifrån utplaceringsplatsen då några grabbade honom under armen och tog med honom hem.

Vi blev så besvikna! Tydligtvis hade några följt efter oss efter vi lämnade Röda kvarn och bara stått och väntat tills vi lagt ner honom ordentligt. Vi som hade hoppats att han kunde åtminstone legat en hel natt. Men 2 minuter under bron var allt han fick!

Precis som många andra (vad jag hört) kändes det lite jobbigt att lämna ifrån sig honom. En stark moderskänsla grep mig och det kändes nästintill "oetiskt" att låta honom ligga ensam ute om natten. Inte för att han nu fick en natt ute men ändå...

Tack igen för att vi fick medverka!

Varma Hälsningar

Emelie samt Anette, Borås

Min gubbe, lade jag under några underbart stora träd med gräs runt och en liten stig, fullt synlig. Han såg ut att ha det bra där han låg. På morgonen, tidigt, efter, var han försvunnen. Jag trodde inte folk var så tidiga, eller så var det nattvandrare.

Ett par dagar efter gick jag förbi och då låg det något där. Kollade och det var bara en tom plastpåse. jag tog det som ett tecken och jag hoppas han har det bra hos någon som tar hand om honom. Det skulle vara kul att veta vad som har hänt och vem som tog honom! Lycka till med nästa projekt!

Lollo, Borås

Funderade mycket fram och tillbaka var jag skulle placera figuren någonstans.

Första idén dök upp så fort jag anmält mitt intresse att vara med. Den gick ut på att lägga figuren på den sluttande betongen under en mörk och tråkig viadukt. Där tänkte jag det kunde vara fint för de förbipasserande trafikanter att kunna se figuren ligga och lysa.

En annan plats jag tänkte på var en avsats i en mur intill Viskan som stilla flyter genom Borås. Där skulle de som vandrade förbi kunnat se figuren, men inte så lätt kunna flytta på den.

Men när jag väl föll ner på knä intill den lilla figuren så började den kännas allt mer levande för mig. Då visste jag att ingen av dessa platser var rätt ställe. Jag fick en känsla av att det han behövde mest var att få lugn och ro.Han skulle inte behöva ligga oskyddad och sedd av alla.

Det skulle han med säkerhet ha blivit på de första platser jag tänkt på. Det han behövde var en avskild plats där han kunde sova i fred och samtidigt hinna vakna om någon kom nära. Den platsen fann jag mellan Sven Erikssonsgatan och Centralstationen på Krokshallsberget, en grön oas mitt i staden. Upp på berget leder en stig mellan buskar och träd, där är det fridfullt och skönt. Där under ett träd lade jag ner honom att vila.

Precis när jag lagt ner honom kommer någon nerifrån gatan uppför stigen och börjar lysa med en ficklampa i buskarna. Jag blir orolig att någon följt efter mig och förbereder mig på att flytta figuren till en säkrare plats. Men då ser jag vad hon söker; en tomburk tas upp från marken och försvinner ner i en kasse och hon är borta igen.

Maria, Borås

Jag var en av volontärerna som placerade ut en dina skulpturer här i Skövde, en upplevelse som jag tyckte var verkligt givande. Efter utplaceringsceremonin gick jag och en vän omkring på matfestivalen som pågick just den kvällen och stötte då på en av de utplacerade figurerna, som tyvärr hade farit ganska illa i sin utsatta position i det offentliga rummet. Jag tog bilder med mobilen, och tänkte att det kunde vara intressant för dig att ta del av dem.

Du får gärna lägga ut bilderna på hemsidan, på så sätt kan den tråkiga skadegörelsen komma att väcka viktiga tankar och diskussioner hos besökarna på sidan. I övrigt var utplaceringen en mycket givande upplevelse, vi fick igång många intressanta diskussioner i gruppen.

Hoppas se mer av ditt arbete framöver Anna, jag tycker om dina tankar kring konsten och hur den blir tillgänglig och interaktiv, på gott och ont.

Charlott, Skövde

Vi tänkte på utsatta människor och de ytor i Skövde där vi har sett utsatta människor (missbrukare). Vi tittade på två olika platser för placeringen. Först vid en av köpcentrets bakre utgångar/entréer (nära Systembolaget) men när vi kom dit kändes miljön väldigt utsatt och hård.

Vi gick därför vidare till en annan plats, en liten grön plätt nära Skövde Stadshus. Där har vi sett missbrukare sitta tidigare och vi hittade även en övergiven spritflaska i en rabatt.

Vi hade en känsla av att vi ville ge "honom" ett skydd, ett ställe där han kunde ha uppsikt över omgivningarna, men samtidigt ha skydd mot regn och vind. Ett ställe där "han" ändå kan vara synlig. På platsen hamnar vår utsatte "man" mittemellan Stadshusets skyddade värld och parkbänkens exponerade läge. Parken har nyligen genomgått en ansiktslyftning, kanske med syfte att stöta bort missbrukarna.

Vi valde till slut att placera "honom" under en blomsterodling. Beslutet kom vi fram till tillsammans, vi har diskuterat mycket och utan problem kommit till konsensus. När vi lämnade platsen mötte vi en annan skulptur , utplacerad på ett utsatt läge, liggande på asfalten mot en tegelvägg. När vi såg detta kände vi oss glada över att vi valde den andra placeringen, som kändes mjukare och mer skyddad.

Christina, Marit och Charlott, Skövde

Placering

Mellan stad och ytterkanten av centrum, på väg hem från festen så ser man skulpturen och ser den på ett omhändertagande vis. Skulpturen ligger vid asfalt, men på gräs , under ett träd, lite vila.

Gränsen mellan gammal stad och ny stad. Exakta placeringen på flera sätt. Bakom träd, bredvid och framför. Vi vill att skulpturen placeras på olika sätt vid olika tillfällen, runt trädet. Vi gick på känslan till slut. Tidpunkten fick avgöra vart någonstans vid trädet de placerades. Vi tror den kommer ses och mötas av många individer.

Kontrast - i närheten av ett uteställe för ungdomar och vid äldreboende. Även många andra människor passerar från bostäder, gym och annat.

Linda, Jenny och Louise, Skövde

Våra tankar:

Var i Skövde är den bästa platsen för en självlysande skulptur? Det finns många möjligheter. Den första iden vi fick var att placera vårtlilla föremål på en mur till en kyrkogård. Tanken var att föremålet skulle befinna sig i gränslandet mellan liv och död. Södra Ryds kyrkogård nämndes som exempel på en kyrkogård i periferin.

Detta skulle också symbolisera utanförskap. Invändningar kom om att det var fel att kategorisera en hel stadsdel som utanför, trots att där bor många nysvenskar. Vi funderade också på två kyrkogårdar i centrum.

Vi diskuterade också en mer vågad variant av en kyrkogårdsplacering, genom att lägga figuren på en gravsten. Vi enades om att detta skulle vara alltför privat, och drabba enskilda, även om det antagligen skulle bli en stark effekt. Eftersom vi inte var helt eniga om kyrkogården som det perfekta hemmet fick vi gå över till andra idéer.

Vi funderade bland annat på att lämna skulpturen vid platser där uteliggare brukar hålla till.

En annan ide var att placera skulpturen vid en fontän, i gränslandet mellan elementen vatten och luft.

Ingen av de här idéerna realiserades eftersom vi inte helhjärtat stödde dem allihop.

Till slut kom vi fram till en lösning som vi alla tre blev nöjda med; den stora klockan på Skövde centralstation!

Den stora glasklockan som blickar ut över gatan är konstruerad som en rejäl utbuktning, med gott om plats.

Det satt redan ungdomar där, så vår skulptur slapp att känna sig ensam.

Klockan skulle visa mellan gränsen dåtid och nutid, och även gränsen mellan att åka och stanna kvar.

Vi gick till stationen, diskuterade att placera figuren någonstans på stationen.

Destruktiva planer som att släppa figuren på ett spår avvisades, nog för att konsten är viktig, men....

Vi fullföljde iden om att ställa den i klockan.

De två unga killarna som satt hade inget emot att den lilla figuren sattes där.

Vi fotograferade, och när vi gick ut från stationen såg vi figuren liggande där i klockan från gatan.

Men, redan senare på kvällen, när vi passerade utanför, var figuren borta... kanske hade den gett sig ut på äventyr med sin upphittare...?

Bästa hälsningar
Eleni, Rikard och Anna, Skövde

StillAlive – Människan som platsen

De små självlysande skulpturerna av hopkurade småfeta män drabbade oss verkligen. Vi såg dem först och främst som uttryck för den lilla människans utsatthet i en på många sätt allt hårdare värld. Utanförskap, ordet på alla politikers läppar, kändes i detta fall väldigt passande, och det var med tillfredställelse som vi tänkte på hur dessa nakna herrar för en kväll, med vår hjälp, skulle få befinna sig i ”innanförskap”, i staden mitt under folkfesten. De osynliga skulle bli synliga, åtminstone för de förbipasserande.

Något om valet av plats:

Vi är båda nyinflyttade i regionen och känner dåligt till Skövde, vilket gjorde att vi kände oss ganska begränsade redan från början. Först kretsade vår diskussion mest kring frånvaron/närvaron av nära och kära. Tomas syster, med familj, har en lägenhet i utkanten av Skövde, men de befinner sig för tillfället i Frankrike där hon arbetar. Lägenheten är förstås en laddad plats eftersom vi saknar dem alla, särskilt hennes små barn, 3 respektive 5 år gamla.

Eftersom lägenheten står tom skulle den liggande mannen kunna få ett hem och samtidigt på ett slags rituellt plan fylla ut det tillfälliga tomrummet efter systerns familj. Ann-Sofie var inte överens och påpekade att hela idén med fadderskapet skulle gå om intet om skulpturen placerades inomhus, och om den istället placerades utomhus skulle den knappast fylla något tomrum särskilt länge, förutsatt att den fann en fadder. På det hela taget kändes det dessutom alltför personligt.

Vi reflekterade vidare över de bifogade ledorden, och särskilt då ”centrum-periferi”. Vi har alldeles nyligen flyttat in i ett hus på landet, från att tidigare ha bott mitt inne i staden Bonn i Tyskland, vilken ligger i en av Europas allra mest tättbefolkade regioner. På sätt och vis har vi alltså flyttat från centrum till periferi. Tomas släktingar, som sålde huset till oss gjorde tvärtom en resa från periferi till centrum, då de nu bor i centrala Skövde.

Vi sökte oss därför till korsningen Skolgatan/Storgatan intill Göteborgsoperans Skövde-scen, där de numera har sin lägenhet. Ann-Sofie ville placera skulpturen under lägenheten, på gatan, men Tomas menade att grunden för valet av denna plats åter blev för personligt.

Området som sådant var det däremot inget fel på. Stadsdelen utstrålade borgerlig trivsel och kontrasten till vår neonfärgade hemlöse var påtaglig. Diskussionen tog en vändning mot det politiska – vi ville att skulpturen skulle väcka känslor.

Vi enades om att rondellen som förbinder Skolgatan med Storgatan vore den bästa platsen, efter att ha övervägt parken utanför operan, vilket kanske varit en naturligare plats för en hemlös. Rondellen passade nämligen väldigt bra in på de andra ledorden, ”mellanrum”, ”gränsområde” och ”övergång”.

Vi valde tillslut refugen som delar Storgatan i två körfält och bildar infart till rondellen. Skulpturen placerades bredvid övergångsstället över Storgatan, väl synlig så att förbipasserande som går, cyklar eller kör bil alla skulle ha möjlighet att se den. Rondellen Skolgatan/Storgatan är, menar vi, ett mellanrum eftersom den delar flera olika stadsdelar mellan sig, och den är också en övergång från ett område till ett annat, en väg till en annan, kanske tydligast i form av övergångsställen. Området är även ett gränsområde utifrån vad som menas med centrum/periferi eftersom det, grovt sett, norr om rondellen mest finns butiker och kontor medan det söder om rondellen ligger övervägande bostadshus. Rondellen utgör således centrumets periferi. Alla dessa begrepp kan läsas såväl i konkret som i överförd betydelse.

Dagen efter utplaceringen var skulpturen borta. Kanske hade någon förbipasserande tagit den med sig, kanske hade någon boende i området velat gömma undan den. Kanske hade någon renhållningsarbetare tagit den för en rest från gårdagens festivalavslutning.

Ann-Sofie och Tomas, Skövde