Nyheter

Besökares upplevelse av installationen på Sockerbruket, Lidköping

Intryck från installationen

Kliver in i det nedsläckta rummet med de neongröna självlysande gipsfigurerna utspridda slumpvis på golvet. Några ligger vända mot väggen, andra på en öppen yta. En del vid en pelare. Det går inte att utläsa något mönster. Sätter mig i en bekväm fåtölj som placerats ut i ett hörn och insuper atmosfären. Mina tankar far iväg åt alla möjliga håll och jag försöker följa dem hela vägen, en efter en.

Det första jag känner är lugn och ro. Figurerna på golvet börjar representera frihet och otvungenhet. ”Släng av dig alla kläder, lägg dig i gräset och bara njut. Du är fri! Du är ledig!”

Så plötsligt hörs ett väldans buller från våningen över. Det är en skatehall som är granne till utställningssalen och flera personer börja plötsligt åka bräda. Någon drar en tung kärra över golvet. resultatet bli mycket likt ett mullrande åskväder, och jag kan riktigt känna hur regnet börjar ösa ned. Det fullkomligt vräker ned! Nu blir det inte längre lika skönt att ligga naken utomhus. En känsla av att vara utlämnad och övergiven växer fram. Är det någon som bryr sig om dessa stackars ensamma figurer som inte har tak över huvudet?

Jag reser mig upp och börjar långsamt gå runt i rummet och känner plötsligt att alla figurerna återigen ändrar karaktär. Mina tankar säger mig att de är som foster i en livmoder. Trygga, varma, oskyldiga och ovetande om världen utanför. De väntar alla på att bli förlösta. Vad är det för värld som väntar dem där ute?

Avslutningsvis leker jag med tanken att jag befinner mig i ett rum fullt av speglar. Att det endast finns EN figur och alla andra jag ser är blott spegelbilder av denna. De är illusioner. Problemet är att jag inte kan lista ut vad som är vad.... Är den här på riktigt och den andra en spegelbild, eller tvärtom? Kanske båda är spegelbilder och den riktiga är figuren där borta?!? Jag känner att jag inte förlita mig på mina sinnen längre....

Fascinerande.

Tänk vad ett mörkt rum med självlysande gipsfigurer kan sätta fart på fantasin!

Det vill säga ....när man vågar vara lite lekfullt blåögt galen!

Lidköping 9 oktober 2011

Mikael