Nyheter

Bilder från Weld oktober 2008

Film från Weld oktober 2008 - Länk

En besökare på installationen och utplaceringsritualen på Weld i oktober 2008 berättar :

Det dunkla mörkret omfamnade mig. Med fötterna försökte jag känna trappstegen så jag kunde ta mig ner till källargolvet

där ett tjugotal mystiska figurer lyste svagt.

När jag väl kommit ner började ögonen vänja sig vid mörkret. De till synes oformliga lysande figurerna visade sig vara små

människor i gips. Alla såg likadana ut och verkade söka trygghet i ett slags fosterställning. Jag vandrade runt bland

figurerna som blev tydligare och tydligare. Ganska snart växte en känsla av ömsinthet hos mig.

Tystnaden och mörkret som omgav de enskilda individerna skänkte en lugn stäning i lokalen. Samtidigt utstrålade

figurerna en utsatthet som dom försökte skydda sig ifrån.

Vi som besökte utställningslokalen blev ombedda att sätta oss på några bänkar utmed ena väggen. Den starka känsla

som figurerna på golvet förmedlade förenade publiken i en gemensam tystnad.

Efter ett tag hördes ljud från olika delar av rummet. Några skuggor samlade sig i grupper om fem i olika delar av lokalen.

Som på en given signal upplöste sig en av grupperna genom att sprida sig i rummet. Hukande med en väska i handen

böjde dom sig ner mot vars sin figur och tog fram ett tygstycke, som de placerade figuren ömsint i. Med mjuka och varma

rörelser tog dom hand om en figur och lämnade under tystnad rummet.

När första gruppen var klar tog en ny grupp vid och utförde samma ritual. Snart var rummet tomt så när som på en

handfull figurer. Figurernas formspråk väckte starka känslor. Det som låg kvar var till synes lämnade och utstrålade en

påträngande övergivenhet.

Efter en stund tändes ljuset och förtrollningen bröts, men den starka känslan levde kvar. Vi hade fått en ny påminnelse

hur utsatta vi människor är och det viktiga i att söka trygghet hos varandra.

Carl - Gustaf Hagander