Nyheter

26-29 mars under Performing Recalcitrance på Kungliga Konsthögskolan/ KKH / Mejan, Flaggmansvägen 1,

Jag valde att placera skulpturen på en plats som betyder mycket för mig och som jag besöker ofta. En plats där jag sökt efter ro, hämtat min styrka, tvivlat, planerat inför framtiden, hoppats på kärleken, blickat tillbaka, känt glädje och frihet.

Skulpturen hamnade där kanske av egoistiska skäl, för att jag inte ville skilja mig från den. Men också för att jag inom kort måste ta farväl av själva platsen och kommer inte kunna besöka den längre. Skulpturen är en symbol för ett farväl till platsen, staden och människorna som utgjort en så stor och viktig del av mitt liv.

Än så länge finns den kvar och skänker mig tröst. Den placerades vid en naturlig ljuskälla och lyser starkt under natten. Jag hoppas att den absorberar alla mina tankar och minnen. När den slutligen på något sätt försvunnit hoppas jag att jag redan släppt taget om platsen och minnena och gått vidare.

Tack för att jag fått möjlighet att delta i ditt underbara projekt. Viktigt, engagerande och det väcker existentiella frågor hos mig.

Jag hade valt ut en plats innan vi sågs. Det är en sido- infart till en skolgård. Där åker transportbilar på dagarna och dit går hundägare och ungdomar som vill vara lite ifred på kvällar o nätter. Det är en del av min utsikt från balkongen. Jag kan inte se marken men husen och trädet. Min man ligger och sover mot trädstammen.

Kan rapportera att "min Man" är upplockad av någon.
Det är en fin upplevelse att ha ha kvar i minnet. Att möta alla olika känslor som passerat som starka vågor genom min kropp de här dagarna. Nyfikenhet att få vara med, vad skulle hända? Spänningen och stämningen att göra ceremonin med utplacering. Jag har sköljts över med oro, girighet, ansvarskänsla och glädje. Jag har verkligen träffats av en oro för alla uteliggare som söker skydd men inte vet vad som kan hända dom i sömnen. Att lägga ifrån sig "Mannen" vid foten av ett träd mitt i stan var väldigt obehagligt. Nu tänker jag att han blivit räddad till en varm skön o ändå fri plats.

Den lilla mannen låg hemma hos oss i två dagar innan jag placerade ut honom. Det väckte mycket tankar om människors utsatthet. Som skulptur, i hans kropp och kroppsställning har du fångat något så allmänmänskligt, som berör.

Jag placerade ut den lilla mannen i lördagskväll, det var minusgrader och riktigt rått. Jag la honom i Tessinparken mellan två stenar, nära ett buskage. Där låg han i någon form av relativ trygghet. Det kändes som att överge honom till nattens kyla när vi gick därifrån. Men samtidigt rätt att göra, då jag har sådan tillit till ditt projekt, att öka medvetenheten om gemenskap och utsatthet.

Nästa morgon gick jag förbi, och han låg kvar. Men på eftermiddagen var han försvunnen. Jag hoppas han har fått ett gott hem och att ringarna på vattnet får fortsätta att spridas.

Maria

I thought for a while about where to put the sculpture, where private and public space intersects.

At first, I considered placing it in one of the small garden plots in Sodermalm, however, somehow they seemed a little too private and exclusive. In the end, I decided to place the sculpture in a locker in the men's changing rooms at the Forsgrenska Badet in Medborgplatsen, Sodermalm.

Over the last couple of weeks I have been going to the pool to swim. I find public pools interesting and a little bit uncomfortable as well. They have a certain intimacy about them, in that people are lined up side by side changing clothes, swimming, sitting in the sauna and showering, but there is also distance and silence. A locker at a public swimming pool seemed to me to locate the intersection between private and public space. I lock up my belongings in a small part of a public pool, but only for a short time, after which 'my' locker will pass to the next person.

I hope that whoever finds him is interested and takes care of him. I was a little nervous about taking photos in the change rooms as it seems a bit inappropriate, however, I took one where he was covered slightly by my bag. The other photo is taken from outside the pool complex.

Thanks you for letting me be part of the performance. I really enjoyed being part of it and especially the thought process required to discover the space where private and public space intersects.

The little man is outside the British Embassy (near to the water separating Djurgarden from Ostermalm, and kind of towards Gardet).

I had the very strange experience of trying to go there recently to get advice. I felt like an intruder just walking up the street, and then I had to wait outside that gate for at least 15 minutes, no shelter, it was a cold day, to just be let into the compound.

The staff were checking who I was on a computer I guess. An embassy is a place that should be of help to people. Instead it is fortified. Even the public space of the street is watched over by many many video cameras.