Nyheter | Fadderskap | Människan som platsen | Observationer | Bakgrund | Artiklar | Foton | Kontakt | Länkar| Anna Hesselgren| English

 

 

 

 

                     

StillAlive -Människan som platsen # 2, Stockholm

 

Faddrarnas tankar och bilder

 

 

              

 

  

                      

Oktober 2009

 

Jag är ledsen för att det tagit så lång tid att svara på ditt projekt med dina skulpturer över hela världen. Förra året hittade

jag och min fru en av dina små sovande män i Stadshusets trädgård. Det var runt klockan 18 söndagen den 12 oktober       

2008. Min fru var så förskräckt, vi bor i ett land med drog- och terroristproblem. Wetterling Gallery till vilket vi var bjudna på   

vernissage den kvällen lugnade oss och med deras hjälp kunde vi se din hemsida !

Vi stödjer många katolska institutioner i vårt land på ett anonymt sätt och Greenpeace med flera organisationer. Nyligen gav

vi ett vi ett bidrag till Maria Ayda, en organisation som tar hand om barn och då fick jag äntligen något att skicka dig. Vi är

mycket stolta att ha ditt verk hemma hos oss. Den ligger i vårt vardagsrum bland andra konstverk.

Lyckönskningar för hela ditt arbete.

 

Michel de Fuentes, Madrid, Spanien

                           

 

               

 

                            

 

15 februari 2009

 

I dag vid halv tre tiden hittade jag en uteliggare, som flyttat in i lobbyn på Clarion hotell för att söka sig lite värme.

Han fick följa med mig på en konstrunda på Supermarket och för första gången i våra liv tog vi oss ett uppfriskande bad i            

nypressade sedlar, valuta UNI. Men nu har han flyttat in på Hägerstensåsen och har fått en bädd i våran bokhylla. Han verkar

trött och lycklig efter en händelserik dag.

Mitt bidrag går till hans polare - Situation Stockholm.

Ylva

 

9 december

 

Glói representerar det goda vid kärleken.

När vi har överflöd av det goda suger han i sig vår utstrålning, glädje och kärlek.

När vi inte har så mycket att ge, känner oss mörka, kärlekslösa och dystra, ger han oss.

 

Baldur

 

 

              

 

 

 

               30 november

 

Hej !

Några reflektioner runt Stillalive. För mig en stor händelse och upplevelse av många orsaker.Det som framför allt lockade mig i det här var den andliga dimensionen i själva skulpturen men även det runt i kring.

Det där inre ljuset, livslågan, varifrån den mänskliga  värmen kommer och hur den hos vissa, beroende på bakgrundshändelser, hotar att slockna.

Livsviljan kanske falnar men den dör inte. Den går på sparlåga. Som om den hopkurade skulpturen på något vis värnar om,

försvarar detta lilla inre ljus, den lilla värme som finns kvar.

Att han till varje pris, trots allt, inte vill släppa ut anden, de 21 gram som flyger ut när man dör, och just därför i just detta finns  det stora positiva, det stora hoppet, gnistan, viljan att komma igen, att leva att andas.

Det lilla ljuset i oss står för det stora positiva. Utifrån detta kan ämnet utvecklas hur mycket som helst. De utlämnade                

ensamma, stumma, utstötta, rädda, förlamade. Just i denna sk. finanskrisens dagar, inte bara dessa " utstötta" utan

även andra känner sig utlämnade, ensamma och förlamade. Och då kommer vi direkt på ett annat tema runt Stillalive,

maktlösheten och rädslan.

samhället förlorat sina grundläggande värderingar och visioner. Då ideologier, solidaritet, klasskampen slängts på soptippen

till förmån för girighet och

karriärism, då blir alla ensamma individer, nakna, ensamma och inträngda i ett kallt hörn.

Frågor att spinna på- Vem försvarar de "små"? Vilka värden är grundläggande i ett bra samhälle? Var finns motståndet? Var

finns alternativ och visioner?

Hur bygga motstånd skapa alternativ och visioner. För det som fattas just idag är idédebatterna , framtidsvisionerna om

hurudant samhälle vi vill ha och vilka grundläggande värderingar den skall vila på. Vidare frågor som varför tiger de etablerade

organisationerna?

ch vilka grundläggande värderingar den skall vila på. Vidare frågor som varför tiger de etablerade organisationerna?.

Pekka

 

 

 

13 november

 

Det var några som stod och pratade om något som låg där under trädet och  jag såg dem på avstånd.
- Jag trodde det var nån som tappat nåt.
- Han låg här när jag kom.
  Jag tittade om det kanske var någon skadad, men de verkade så lugna.
Jag tänkte att jag bara hörde fel.
  Nu förstår jag.


Andreas Ribbung

 

 

12 november

 

Jo, vi hade tittat flera dagar på en figur som låg vid ett träd vid Judiska teatern.

Så häromdagen hittade vi den sönderslagen i tre bitar vid samma träd och tog hand om den.

Kan vi laga den och använda den i ett projekt i skolan som ligger här bakom teatern precis?

 

 

 

 

              

 

 

 13  november

 

Denna trötta farbror hittades när han låg och sov under en parkerad bil på Wollmar yxkullsgatan. eftersom det var kallt, kyligt
och en olämplig plats att sova på fick han följa med hem till Siargatan.

 Han sover nu gott i husvärmen men vill gärna ha fönstret öppet när han skall sova. det kan bli lite instängt annars.

 Ditt konstprojekt är bland det mest positiva jag stött på.

 Jag tror att du har inspirerat många genom dina utsatta farbröder.

Skickar ett bidrag till läkare utan gränser

 

 Wäinö



                     

 

               

 

 

 

6  november

 

Hej. Den har just kommit hem och ligger nu på en tillfällig plats så att jag kan se den när jag ser på TV till och med.

Jag skänker pengar till Mala Stêrk som är en stiftelse som grundades våren 2008 för att  hjälpa utsatta barn i Diyarbakir som

ligger i kurdiska delen i Turkiet.

Detta gör de av respekt för våra medmänniskor, för att  minska mänskligt lidande

och helt enkelt göra något åt en liten  del av världens elände.
Tills vidare sover figuren lugnt framför mig och verkar att trivas här i mitt vardagsrum.

Caj



             
 

 

 4 november

 

Hej

                  

Jag hittade en av dina gubbar utanför Historiska museet och skrev en liten grej i vårt nyhetsbrev - www.historiska.se

Dan därpå var han borta. Bifogar bild och text:

 

 

Naken uteliggare

 

Det ringde på telefonen och myndighetens säkerhetsansvarige Stefan Anderberg

berättade att det låg en liten naken  gubbe och sov under trädet vid Historiska museets entré.

Mycket riktigt: liten var han, och naken, och gjord av plast.

Om detta var street art eller ett jippo i stil med Sonys gröna kaniner gick inte att avgöra.

Dagen därpå var han borta och vilar nu hoppeligen i någon annans trygga hägn.

 

Staffan Castegren
Språkvårdare, redaktör, Statens historiska museum

 

               

 

29 oktober

 

Jag fick syn på honom där han låg och huttra bland en massa löv i duggregnet vid Observatorielundens kant i närheten av
Drottninggatans början (29 oktober). Han fick följa med mig när jag utförde mina ärenden på stan men nu har han fått

komma in i värmen och fått sig en varm dusch.

 

 

Bidrag kommer att gå till Läkarmissionen som redan nu får ett litet bidrag av oss varje månad.

Vi har ännu inte riktigt bestämt vad vi skall placera honom i vår lägenhet men han kommer att få en fin plats.

Jag har skrivit om ditt projekt på min blogg: http://www.fotosidan.se/blogs/carlzon/23895.htm

                         
Bernt

 

 

 

27 oktober

 

Jag träffade på en hemlös uteliggare för ett antal veckor sedan, utanför Östasiatiska Museet under nattetid.

 Det var vid yttre rondering, som jag såg denna luffare. Jag bjöd hem honom, och gav ett bidrag till "Hjärt - Lungfonden".

 Kul med det ovanliga, men spännande projektet.

 

 Göran

 

26 oktober

 

Det kändes fel att han skulle ligga ute och frysa.

Idag har jag adopterat honom och satt in ett bidrag till Läkare utan gränser.

Han får bo här hos mig i vinter - kanske kommer han ut om det blir snö.

Till sommaren tänker jag ge honom en permanent bostad nere i mitt hus i Skåne.
 

Tack än en gång för en stark konstupplevelse!
 
Carl-Gustaf

 

 

 

 

 

                             

12 oktober

 

Jag ser den lilla gubben lysande på golvet. Jag vill ta hand om honom. Jag virar en handduk om honom.

Jag tycker om effekten att gubben under virandets gång syns delvis.

Jag har ett uppdrag - ger mig iväg till Jacobs kyrka med min skyddsling.

Vid kyrkan infinner sig dubier. Var kan han ligga?

Jag lägger honom på gatstenarna till vänster om porten.

 

Christina

 

 

Nu har jag donerat pengar till Alzheimerfonden och känner jag har gjort något bra och osjälviskt. 

Tack för uppmuntringen. Hoppas verkligen att ”Glói” kommer att inspirera mig och inte minst uppmuntra mig

till den villkorslösa kärleken som är oss så naturlig, men ändå blir ofta sökt om så lång väg. Tyvärr!

”Glói” är namnet lilla statyn fick när jag såg den där den låg blöt vid S:t Jakobskyrkan.

Trodde den inte skulle klara av natten ute, så jag tog in den. 

När ingen frågade efter den tog jag hem den. Då upptäckte jag webbadressen under den.

Glói betyder på isländska ”den som lyser”. 

Glói blev därför namnet han fick lilla gubben efter att jag såg honom i hörnan vid kyrkan. 

Jag hade kameran med mig den dag på jobbet ( jobbar i kyrkan ) och tog jag kort på honom där han log.   

Sedan tog jag kort på honom hemma som jag bifogar också.  

Jag har bloggat på min isländska bloggsida om Glói: http://www.formosus.blog.is/blog/formosus/entry/672590/

                      

Tack för din konst och gåva till att göra city/samhället roligare.

Ser fram till nya intressanta skapande gester från dig! 

 

Baldur

 

 

 

 

 14 oktober

 

Vi hittade vår fina figur bland löven på Mosebacke torg.
Det såg vilsamt men kallt ut.
Nu bor han hemma hos oss, och Rädda barnen har fått ett bidrag från oss.


Lina

 

13 oktober

                 

Han låg där så liten och frös, alldeles naken bland löven.

Nu har han kommit in i värmen hemma hos oss på Urvädersgränd. Vår familj valde  att donera till Ekpat.

Tack för detta fantastiska initiativ,

 

Familjen C